58

Det är så bra.
På riktigt den här gången, kedjorna är av, jag är fri och högt över höjderna. Jag ser inga hinder på min väg och jag mår inte dåligt över att jag mår bra.
Jag har ett heltidsjobb där jag har gjort enorma framsteg. Fått mina egna nycklar och ansvarar för cafét. Mina tre andra extrajobb flyter på dom med, fått mer kontakter än vad jag kunnat drömma om och snart kanske jag även sitter min fot på ett femte jobb.
Jag börjar få min plattform, min trygghet. Jag vet att jag kommer klara hyran och jag vet att jag kommer ha pengar utöver det.
Jag känner mig starkare än någonsin. Jag lär mig av mina misstag, jag blir starkare av att komma ut ur elden.

Jag är döpt till Emma Linnea Eriksson, jag miste min mamma när jag var tio och jag miste min pappa när jag var sjutton. Min uppväxt var tung med misshandel i hemmet och fylla. Jag var bråkig under en tid, jag slogs, stal, drack och bråkade ännu mer. Jag kommer från en splittrad men så kärleksfull familj. Ibland tänker jag på att om inte Sven skulle varit med i bilden utan att det skulle varit min pappa och mamma så hade allt sett annorlunda ut. Min pappa är och kommer alltid vara en utav dom bästa männen som varit delaktig i mitt liv. Han var tvilling och nu när jag är äldre så ser jag våra likheter. Jag ärvde denpedanta sidan av min mamma. Eller hos fosterfamiljen jag bodde hos i ett år. Vad vet jag.

Jag har en syster som jag älskar väldigt mycket. Men ibland sätter hon sig tyvärr över mig. Jag vill kunna möta henne och jag kan visa mina brister men dessvärre har hon problem med att visa sina. Jag hoppas vi kan komma överens när vi inte är överens. Hon är fantastisk och jag älskar henne så enormt. Jag ställer upp för henne i alla väder och hon gör detsamma för mig.
På våra föräldrars begravningar höll vi varandra i handen och vi kommer alltid finnas där för varandra. Denna systerskap är väger tyngre än bly!

Vänner, vad ska jag skriva. Under mina tjugoett år har vänner kommit och gått. Jag har aldrig haft problem med att skaffa vänner. Dock kan det vara besvärligt att komma nära inpå när det kommer till mig, det tar tid att bygga förtroende med mig men det är verkligen värt det i slutändan. Jag är tacksam att mitt närmstacrew har kämpat. Och dom har stannat i vått och torrt. För ett tag sen sa en vän upp kontakten med mig. Det kändes i hela mig och där lärde jag mig att känslor kan bli sårade även där.

Det är en smärtade känsla
då en vän tar avstånd
att broar man byggt
rivs ner
att förtroende man gett
sviks
förlåt mig
vill jag säga
men mina ord väger inte mer än luft

Jag ger dig tid
den tid du behöver
och hoppas du finner hem till mig igen
jag väntar här
tills mina ord väger mer än luft

Hon kom tillbaka, Anna jag ska ta vara på vänskap vi byggt.
Och ni andra. Ni vet att ni är mina hjältar. Min patrull. Mina finaste.

Kärlek.