51

Även om det känns tungt att komma tillbaka imorgon så är jag rätt säker på att det kommer gå bra. Jag har varit borta av rätt anledning och jag har äntligen lyckats få bollen i rullning när det kommer till att prata om sakerna som jag oftast tryckt tillbaka i arkiven.

Jag känner fortfarande att jag inte står på stadig grund och mitt liv består av en jävla massa post-it lappar med folk jag måste ringa, gå på möten, göra si göra så. Det ordnar sig. Visst gör det det.

Min terapeut frågade varför jag känner att jag aldrig vågar känna att det går bra för mig. För det slår alltid emot förr eller senare.
Jag har varit och trampat i elden så många gånger förr och jag börjar nästan tappa känslan till att tycka om allt det där som jag har.

I helgen ska jag iväg på klassfest men jag ska hold my horses och inte gallopera iväg. På lördagen blir det nog att ordna mer med lägenheten.
Det sista måste göras det vill säga det tråkigaste, skruva ner saker.
Den 25 kommer jag i alla fall börja flytta in i min nya och det kommer garanterat komma in bilder på bloggen när den är klar med allt. Jag måste förövrigt åka till Mio och köpa min soffa. Jag kan inte ha ett hem utan en soffa.