41

Att börja den här kock utbildningen är nog något av det bästa jag har gjort, jag är glad att jag kom in och jag är glad att jag verkligen börjar komma på fötter. Tillbaka på fötter kanske jag ska skriva.
Såhär busy har jag inte varit på länge och det är inte längre mitt häng i gäng som prioriteras. Igår var det folk ut och drack och jag sa nej " eftersom jag ska upp tidigt " är det mognad eller vad?
Det känns skönt att komma ifrån den onda cirkeln som tidigare bestått av en stor mängd alkoholkonsumtion, sena kvällar och min " det löser sig " attityd. Jag ljög den attityden finns fortfarande. Imorgon styr jag upp en klippning hos Jonas mannen eftersom mitt hår har nått den längd då ABSOLUT ingenting kan göras. Det är lite panik över det!
På lördag får jag även besök och det gör helgen ännu bättre.

Och vi var ut till kyrkogården under allhelgonadagen och tände två ljus och la ut två kransar. Jag har inte varit där ute på ett bra tag och anledningen är den att jag varit rädd för att konfrontera det som sväller över inom mig och jag är fortfarande rädd. Så mycket känslor så mycket av allt och det sätter sig i struphuvudet och jag är tom men samtidigt inte tom. Det är ett hål i mig och jag försöker mätta det, bearbeta det men jag är så rädd för att gå ner i mig själv igen. Jag är nog inte mogen för det ännu, jag kommer nog aldrig bli mogen för att bearbeta sorgen helt över dom, någonsin. Blir man någonsin helt hel efter ens kött och blod bortgång trots flera år?
Tack Malin,